I vårt novembernummer begrundar Anders Parment en framtid med självkörande bilar. Här lägger han ut texten ytterligare!
En sjuka som tycks opåverkad av pandemier och lågkonjunkturer är den obotliga optimismen. Den är visserligen roligare än pessimism, men lika oduglig som livs- och ledningsfilosofi.
Optimisten riskerar att göra inte bara sig själv, utan även sin arbetsgivare, sin familj, sin stad och sin bransch till åtlöje.
2015 skrev aktade Guardian att ”2020, you’ll be a permanent back-seat driver”. Business Insider gissade 2016 att det kommer finnas tio miljoner självkörande bilar 2020. 2016 annonserade Tesla att alla nya bilar nu har hårdvara för att köra säkrare än människor. Optimisten Musk angav 2018 som året då bilen kör helt själv. Och så sent som i juli i år sa Musk att de kommer i år!
Forskarna är också optimister. I en rapport från KTH 2017 anges 2020 som året då helt självkörande bilar är verklighet.
Bilbranschen är mer försiktig, 2018 skulle en mängd nya bilar klara nivå 3 av 5, där 5 är helt självkörande. Snart är 2020 slut, ännu klarar ingen bil mer än nivå 2. Teslor krockar titt som tätt, några gånger med dödlig utgång. Inte för att Teslorna kör sämre själva än andra bilar – snarare tvärtom – utan för att Tesla låtit bilarna köra själva. Flera länder har därför begränsat möjligheterna att använda Teslas autopilot. I fjol bekräftade Tesla att de begränsat autopiloten, och även Audi har fått dra tillbaka Traffic Jam Pilot, som skulle ge nivå 3.
Att det går trögt är inte konstigt. För att självkörande bilar ska bli en verklighet krävs nämligen åtminstone fyra saker. Bilar som kan köra själva. Infrastruktur så att bilar, vägar och medtrafikanter (inklusive cyklar, elskotrar, mopedbilar, fotgängängar och ouppkopplade Volvo 343:or) kan samexistera och kommunicera med varandra. Bilförare som släpper kontrollen. Och lagar och regleringar, vilka i sin tur bygger på moraliska och etiska överväganden.
Det är inte olikt hur det ser ut i andra sammanhang. Källsortering fungerar idag hyfsat, men det har tagit decennier att få producenter, restauranger, infrastruktur och konsumenter att ställa om.
Låt oss börja med bilarna. American Automobile association har just testat fem bilar i USA; de körde 6 437 kilometer och var 13:e kilometer gjorde systemen fel. Det handlade om senaste tekniken: BMW X7:s Active Driving Assistant Professional, Kia Tellurides Highway Driving Assist, Subaru Outback med EyeSight-systemet, Cadillac CT6 med Super Cruise och Ford Edge med Ford Co-Pilot360. Bland det bästa som finns på marknaden, helt enkelt. Systemen fungerade bra så länge trafiken var förutsägbar och lugn, men så snart det blev stökigt gjorde systemen missbedömningar, inte en gång utan nästan 500 gånger på 644 mil.
Om bilarna har svårt att klara nivå 2, och det sprids i medierubriker, blir nog förarna, som också själva upplevt problem med assistansystem, oroliga?
Infrastrukturen kräver omfattande investeringar, fordonsslag måste skiljas tydligare från varandra, förhoppningen om minskad trafikövervakning grusas av elskotrar, berusade studenter, mopedbilar och föga samarbetsvilliga cyklister i Tour de France-mundering.
Bilförarna då? Högskolan i tyska Kempten genomförde en studie där 50 rutinerade bilförare mellan 18 och 65 år fick testa assistentsystem. Stressnivån mättes, vetenskapligt. När assistentsystemen var aktiverade visade alla förare en markant högre stressnivå. Högre puls och handsvett var fysiska yttringar – och de upplevde mer stress i 120 km/h med assistanssystem än i 160 utan. Visst kommer nya generationer att lära sig annorlunda, när alla bilar har assistanssystem, men systemen måste också bli bättre. I en annan studie från amerikanska J.D. Power visar det sig att bilförare i många fall kopplar ur systemen. Samtidigt vet vi att med tiden kommer antisladdsystem, filbytesvarnare och start-/stoppsystem ses som självklarheter. I början kopplade många ur start/stopp – det hör man knappt om längre. Men omställningen tar sin tid.
Nu till den fjärde, och nog svåraste, punkten. Att få ett regelverk på plats. Lagstiftning i ett samhälle tar lång tid. Är dessutom mer än ett samhälle involverat, blir det ännu svårare. Förra året körde en Tesla av vägen efter att föraren ändrat inställning för intervalltorkaren. Efter att föraren bötfällts i domstolen i Karlsruhe har det diskuterats om touch-skärmar ska få användas under färd. Väl konservativt? Ja, särskilt som Teslan och numera många andra bilar inte kan köras utan att skärmen används. Men det understryker hur svårt detta är. Och en bil bör kunna köras utomlands. Visst kan nog Sverige, Danmark och Nederländerna komma överens om regelverk för självkörande bilar, men hur ska vi lyckas ena hela EU, Ryssland, Kina och Nord- och Sydamerika om en enhetlig lagstiftning? Det vore ett nederlag för EU om man inte lyckades enas om ett regelverk för självkörande bilar. Det finns nämligen svåra etiska frågor i detta. Anta att bilen du kör en hal vintermorgon tappar greppet. Bilen kan välja mellan att köra in i åtta gymnasieungdomar, ett kulturminnesmärke, tre ledamöter av Svenska Akademien eller en campingplatsreception, där vi inte har en aning om det finns noll eller 30 människor. Att göra sådana val kräver långa och svåra etiska diskussioner. Vem är mest värd, en kulturprofil eller stadens bästa gitarrist? Dum fråga, kan tyckas, men kanske inte om vi går utanför de traditionella, västerländska demokratierna.
Dessutom är det livsviktigt att systemet inte går att hacka – varken av chiptrimmare eller terrorister.
Till sist en fundering: När allt är på plats, hur kommer det att fungera? Kanske kommer det gå långsamt om säkerhet och lugn ska bevaras. Vid femvägskorsningen Skvallertorget i vackra Norrköping samsas lastbilar, bussar, fotgängare, cyklister, elskotrar, barnvagnar, bilar och hundar. Formellt har platsen omvandlats från shared space till gångfartsområde, vilket innebär ett annat regelverk. Men precis som tidigare – besök platsen eller läs SLU:s studie – så är enda sättet att ta sig fram att se sina medtrafikanter i ögonen och flytta fram sin hund/barnvagn/buss en liten bit åt gången. Min gissning är att en hal vintermorgon kommer de förarlösa Silicon Valley-bilarna, programmerade enligt försiktighetsprincipen, stå stilla och blockera all trafik. Elskotrar, mopedbilar, traktorer, rullatorer och Volvo 264:or kommer ta varje tillfälle att ta sig fram när trafiken låser sig.
En gnutta realism är bra, oavsett världsläget.
/Anders Parment
Kommentera