I år fyller en av bilens viktigaste säkerhetsdetaljer 80 år – blinkrarna.
Flera uppfinnare skapade egna versioner.
Men det var Buick som var först med att placera körriktningsvisarna på en bil.
Det är kanske ett jubileum värt en tårta i fikarummet – i år fyller blinkern 80 år.
Under de första decennierna saknade bilarna alla typer av hjälpmedel för att visa när man svängde eller bromsade. Föraren fick helt enkelt räcka ut armen.
Därför är det inte heller så konstigt att det allra första patentet för 110 år sedan bestod av lampor som var formade som: händer!
Några år senare skapade också filmstjärnan Florence Lawrence en mekanisk arm för att visa körriktning. Hon uppfann också en bromslykta.
I Europa var det 1920- och 1930-talen vanligt att bilarna var utrustade med en ”semafor”, en pinne som fälldes upp när man skulle svänga. (Se annonsen ovan.) Men det här var spröda grejer som ofta gick sönder.
Först 1939 dök de första moderna blinkrarna upp som standard på bilar. Då placerade Buick körriktningsvisare på alla sina modeller. Det första året fanns ljusen enbart baktill men året efter även i fronten. Många andra bilföretag var snabba att hänga på, men erbjöd bara blinkrar som ett tillval, för exempelvis Chevrolet-köpare innebar det $7,95 extra.
Tekniken när det gäller blinkrar har inte ändrat sig mycket genom åren. De största nymodigheterna har varit ett sekvens-ljus på 1960-talets Thunderbird och Ford som började med ”tre-blink-sen-av”-blinkrar år 2011.
Text Mikael Jägerbrand
