Mängder av skadade bildelar byts i stället för att riktas och repareras. Miljövidrigt, tycker Jan Olvenmo på MRF, som hittar orsaken i en stelbent hantering av Cabas-systemet.
Det kan vara runt tio procent av skadade bildelar som slängs i onödan. Jan Olvenmo har djupdykt hos fem skadeverkstäder och funnit att Cabaskalkylerna ger för lite tid för reparation och att manuella önskemål inte bifalls av försäkringsbolagen, trots att de är bättre för miljön.
– En verkstad begärde tio timmar för en komplicerad riktning, men fick fem så det blev byte som krävde svetsning, mer rostskydd, byte av bakruta, mer lackeringsarbete, högre arbetskostnad och avsevärt högre reservdelskostnad. Slutnotan gick på 60 000 kronor i stället för 30 000. Skrämmande, säger Olvenmo.
Slutnotan för skadereparationen blir ofta väsentligt högre vid byte.
– Alla blir förlorare. Verkstaden tjänar mindre, bilen mår sämre, det blir dyrare för försäkringsbolaget och försäkringstagaren. Framför allt är det inte hållbart. Verkstäderna vill inte hamna i slit och släng. Det borde vara förbjudet att byta detaljer som går att reparera, säger Olvenmo.
Han menar att orsaken är svarshanteringen i de datoriserade kalkylerna i Cabassystemet, ägt av försäkringsbolagen.
– I och med att autorobotarna inte accepterar manuella motiveringar missgynnar systemet hållbara reparationer. Bolagen måste ge sina skadetekniker mandat att acceptera avsteg och låta verkstadsteknikerna avgöra vad som är bäst för miljön och bilen. Det går inte alltid att förhålla sig till en siffra som ett datoriserat system spottar fram. I dag säger verkstäderna ”vi har slutat tjafsa med bolagen, vi bara byter”.
På Cab säger vd Peter Afzelius att de ”efter bästa förmåga försöker stödja processerna för att minska miljöbelastningen vid skadereparationer”.
Krock, visserligen i Japan, som kanske leder till utbyte av delar snarare än reparation. Foto Shuets Udono
Enligt den livscykelanalys av olika reparationssätt, som Länsförsäkringar beställde av Svenska Miljöinstitutet i fjol, framgick att reparationer begränsar miljöpåverkan till en femtedel jämfört med byte till en ny del.
Vad säger då Länsförsäkringar om kritiken? Skadespecialist Ville Semi delar inte Jan Olvenmos bild.
– Vi vill reparera så mycket det bara går och för gärna en diskussion med verkstäderna om att reparera mer skadade delar hellre än att byta till nytt.
De flesta tillverkaranvisningar tillåter också riktning av utsatt ytterplåt. Men riktning är ett hantverk, inte sällan ett komplicerat sådant.
– Bristen på duktigt yrkesfolk är stor. Nya reparatörer måste få tid att lära sig och få upp hastigheten. Det här är en fråga vi kraftfullt ska lyfta i branschforum, säger Jan Olvenmo.
Text Ing-Cathrin Nilsson
