En arbetsgrupp sysslar just nu med att ta fram en standard för oljeavskiljare, som gör att kontrollen blir likadan över hela landet.
Alla verksamheter som sysslar med olja och avfettning behöver ha oljeavskiljare installerade, som gör att farliga ämnen inte läcker ut i naturen via avloppet. Oljeavskiljarna ska vara konstruerade på ett visst sätt, inspekteras regelbundet, underhållas och kontrolleras. Men kontrollen och reglerna ser inte likadana ut över hela landet, vilket innebär oklarheter och bristande säkerhet.
Stor; Sveriges tankrengörings- och saneringsföretags riksförening, Svenskt vatten, MRF och STP Association arbetar nu tillsammans med att analysera behoven, se över rutinerna, skapa en gemensam standard och ta fram en lagstyrd ackreditering av oljeavskiljare. Arbetet innebär i korthet att kontrollen blir likadan i hela landet samtidigt som det klart och tydligt framgår vad som ska ingå i den.
Stockholm vatten har en oljeavskiljarmodell för att i samband med utbildningar enkelt kunna förklara hur en oljeavskiljare fungerar. Här visar Anders Ljung hur den fungerar. Foto Fredrik Olsson
– När vi har frågat runt i landet märker vi att kompetensen och mognadsgraden är olika hög hos olika miljömyndigheter, och antalet verkstäder eller biltvättar i en kommun påverkar förutsättningar och regelverk. Det kan vi råda bot på med en lagstyrd ackreditering, säger Marcus Frenzel, miljöingenjör på Käppalaverket och medlem i arbetsgruppen för Svenskt vattens räkning.
Enligt förslaget ska kontrollerna göras av oberoende kontrollföretag, ackrediterade av Swedac, enligt vissa intervaller. På så vis blir det inte längre godtyckliga beslut hos kommuner som avgör vilka avskiljare som godkänns, utan reglerna blir likadana överallt.
Gruppen föreslår också att verksamhetsutövaren får genomföra egenkontroller under årets lopp, för att visa upp sin dokumentation för tillsynsmyndigheten, exempelvis vid kontrollen som utförs vart femte år. På så vis säkerställs att alla oljeavskiljare hanteras på samma sätt, oavsett var i landet verksamheten ligger.
– I över 40 år har vi haft ackrediterad kontroll av cisterner i Sverige, vilket har underlättat för verksamhetsutövarna och de lokala tillsynsmyndigheterna. Vi är övertygade om att en lagstyrd ackreditering för kontroll av oljeavskiljare skulle ge samma effekt, säger Marcus Frenzel.
I och med gruppens arbete har det också blivit tydligt att alla inte är säkra på hur man underhåller oljeavskiljaren.
– Det är viktigt att städa på rätt sätt. Det kan låta självklart men många verkstäder vet nog inte hur de ska göra, säger Joachim Due-Boje, som är MRF:s representant i arbetsgruppen.
Om man avfettar och spolar av verkstadens golv spjälkas oljan upp i små beståndsdelar som tillsammans med vattnet rinner ut i oljeavskiljaren. När den så småningom blir full rinner det oljeblandade smutsvattnet ut i dagvattnet.
I stället ska man helst torrstäda, och om det inte går ska man använda alkaliskt rengöringsmedel avsett för verkstadsgolv, använda skurborste eller köra med skurmaskin som suger upp smutsvattnet. Då hamnar oljan i skurmaskinen i stället för i golvbrunnen. Smutsvattnet ska sedan hanteras som miljöfarligt avfall och tömmas i deponi.
– Punkt nummer två är att se till att oljeavskiljaren fungerar – alltför många avskiljare är fulla, igensatta eller dåligt underhållna. Kan man inte själv underhålla den finns det företag som sysslar med sådant.
– Många verkstäder och biltvättar har också för liten oljeavskiljare, som inte klarar flödena, vilket märks genom dåliga analysresultat när man tar prover på utgående vatten, tillägger Marcus Frenzel.
– Att ha rätt dimensioner och regelbundet se över oljeavskiljaren är därför nödvändigt.
När arbetsgruppen är färdig med sin utredning ska de lämna ett förslag på lämpliga åtgärder för att komma fram till en lagstyrd ackreditering.
